Hiv tar sig in i det centrala nervsystemet mycket tidigt i infektionsförloppet och etablerar en kronisk infektion med lokal immunaktivering som följd. Hiv infekterar celler i hjärnan som är viktiga för immunförsvaret, som till exempel mikroglia och makrofager. Infektion av dessa celler leder till att de aktiveras och detta kan leda till skada på nervcellerna.
Antiretroviral behandling minskar virusnivåer till omätbara nivåer i blod och cerebrospinalvätska hos nästan alla individer och den gör också att inflammation och påverkan på nervceller minskar kraftigt.
Hos vissa individer kvarstår dock en låg grad av inflammation trots detta.
Med hjälp av olika biomarkörer kan vi mäta båda graden av immunaktivering och skada på nervcellerna. I vår forskargrupp har vi sedan många år tillbaka studerat hiv i det centrala nervsystemet genom att bland annat analysera många olika biomarkörer i cerebrospinalvätska och blod.
I vårt nuvarande projekt undersöker vi hur behandling med endast två substanser påverkar centrala nervsystemet. Fram till nyligen har effektiv hivbehandling i princip alltid bestått av tre läkemedel, men de senaste åren har det visat sig att det räcker att kombinera en integrashämmare med en nukelosidanalog som tablettbehandling. Behandlingen i centrala nervsystemet är dock svårare än i blodet då det kan vara svårt för läkemedel att passera blod-hjärnbarriären. Vi mäter därför olika biomarkörer för att utesluta att behandling med två substanser ökar graden av inflammation och nervcellspåverkan.

Trots effektiv antiretroviral behandling har personer som lever med hiv en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Enligt de europeiska riktlinjerna rekommenderas årlig skattning av hjärt-kärlrisken med användning av riskverktyg, följt av riktade åtgärder. En del tidigare forskning har påvisat ett samband mellan hög grad av viremi, virusnivåer i blodet, och hjärt-kärlsjukdomar, men dessa studier har en del brister och viremi ingår inte i de riskverktyg som används för närvarande. 
I den aktuella studien använder vi ett material från RESPOND, ett samarbete mellan 17 forskningsgrupper för hiv från Europa och Australien som både innefattar ett stort antal patienter och har hög täckningsgrad för variabler som är viktiga för risken för hjärt-kärlsjukdom, så som rökning, blodtryck och blodfetter. Vi kommer då kunna undersöka om mått på viremi bidrar till att förutsäga risken för hjärt-kärlsjukdomar utöver befintliga riskfaktorer. Vi planerar att analysera sex olika mått på viremiexponering, eftersom det inte är känt vilket mått på viremi som är mest relevant för hjärt-kärlrisken. 
Om studien resulterar i förbättrade verktyg för att uppskatta risken för hjärt-kärlsjukdomar hos personer med hiv kan det leda till bättre förebyggande vård och på sikt minska risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Personer som lever med hiv har en ökad risk för cancer, särskilt cancer som associeras till infektioner. Exempel på detta är livmoderhalscancer och analcancer som är kopplat till humant papillomvirus (HPV) samt flera olika lymfom som drivs av Epstein-Barr virus (EBV). Vår forskargrupp har precis kartlagt cancer hos personer som lever med hiv i Sverige och planerar nu att titta mer specifikt på lymfom i samma grupp jämfört med hiv-negativa individer. Många tidigare studier saknar data avseendegraden av immunbrist, hur många som har en välbehandlad hiv samt andra hiv-relaterade faktorer som kan påverka risk för lymfom. De flesta tidigare studier inkluderar mestadels vita män i USA vilket inte representerar individer som lever med hiv i stort och framför allt saknas data på kvinnor med hiv. Det saknas också studier som tittar på socioekonomiska data vilket vi har tillgång till i vår studie. Vi har hämtat data från flera befolknings/hälsoregister och med hjälp av dessa data är vårt mål att kartlägga lymfom hos individer i Sverige som lever med hiv, vilket kan komma att bidra till bättre riktlinjer för prevention och behandling av lymfom hos individer som lever med hiv.